underbar och avskyvärd

När man sitter här på jobbet en fredags eftermiddag och det är alldeles tyst och det ringer knappt på telefonen har man tid att stanna och begrunda sig själv och sitt liv.

Alla som har småbarn och heltidsjobb vet att tiden att stanna och begrunda är knapp.
Jag fullständigt älskar min liv och min lilla familj, men ibland undrar jag vart livet tog vägen. Vad hände egentligen?? Här står jag heltidsarbetande, gift, hus, lån, Volvo, hund, barn osv osv. När hände allt detta??
Jo jag vet såklart när allt detta hände, men var detta det jag planerade?
Tänk om nån hade sagt till mig för 5 år sen att mitt liv skulle se ut såhär då hade jag hånskrattat dem rätt upp i ansiktet och frågat om de var dumma i huvudet.

Visst har livet artat sig bra för mig. Jag älskar min man och son. Det kan inte bli bättre.
Äh ja sitter bara här och blir melankolisk när jag lyssnar på Coldplays What if.
Han sjunger så vackert "What if you should decide that you don´t want me there by your side, that you don´t want me there in your life"

Man bygger alltid upp sitt liv runt någon eller något. Mitt liv bygger för tillfället runt min man och son. Ibland känns det som jag tappar bort mig själv att jag bara är T´s fru eller A´s mamma. Och visst det är juh den jag vill vara, men jag vill även bara vara mig själv. JAg trollar snart bort mig med alla tankar som far runt.
Det jag menar är att ibland vill jag bara vara ansvarslös och festa till kl 4 på morgonen, ta en road-trip till okänt mål, se på film i ett dygn eller bara dra iväg och bada naken i månskenet. Men inget av det känns som det funkar utan lite planering och planering tar ofta udden av det mesta.
Men jag är verkligen inte bitter, fast det nästan låter som det,  jag har det bra och jag vill att livet ska fortsätta på det här viset.

Tanken är svindlande att hitta en sån garderob som finns i Narnia, som jag kan kliva in i och vara borta ett tag fast de som inte är i garderoben har inte märkt att jag varit bort.

Nu är jag bara fredagsluddig och längtar hem till min lilla familj och hemmets trygghet.

Den bästa dagen i mitt liv. A ca 4timmar gammal.

DAGENS VILL HA: Lugn och ro
DAGENS KLÄDSEL: Jeansleggins, linne, top, kofta och stövlar
DAGENS SMINK: Mascara, rouge, ögonskugga, eyeliner och läppglans
DAGENS FRISYR: Min mörka page.
DAGENS HÄNDELSE:  Att A oxå har blivit sjuk, mammas prins =(
DAGENS LÅT: Dance with somebody med Mando Diao
DAGENS PLANER: Ta hand om mina sjuklingar och jobba såklart.
DAGENS DUMMASTE: Att jag tror min röst kommer att försvinna snart igen
DAGENS SJUKA: Männen i mitt liv.
DAGENS DROG: Baffucin och snus.
DAGENS KRAM: Arbetskamrat N blev så glad att se mig imorse så jag fick en kram av henne.
DAGENS KÖP: Den goda sallden på Lilla Saluhallen
DAGENS GODIS: Ej godissugen
DAGENS HUMÖR: Ganska pigg, men less på att inte ha nån röst.
DAGENS ORD: Ge er! När alla har mobbat mig för hur jag låter.

Jag har varit HELT röstlös de senaste dagarna. Trodde verkligen inte att det skulle bli så illa. Har bara kunnat viska och väsa fram saker och när jag försökte prata lite mer så lät jag som en kille mitt i målbrottet.
Så jag har fått hålla mig hemma för att bli frisk för på jobbet funkar det inte att inte prata med folk.
Jag kom då fram till att det tråkigaste som finns är att vara hemma och vara sjuk.
VIsst var T hemma och hade influensa, men jag ville mörda honom igår för han var såååååå sjuk. Ja ni vet tjejer hur det är när en man är sjuk.
SÅ idag är jag riktigt nöjd med att vara på jobbet.
Lugnt och skönt och ingen gubbe som tycker han har såååå hög feber när han har 38 grader.

Dock ska jag hem och ta hand om en lite sjuk kille när jag slutar kl 17. Fröken från dagis ringde vid 0930 och sa att A hade 38,6. Så det var bara ringa hans far som tyckte det var såååååå jobbigt. Mamma erbjöd sig att ta A, men martyren T sa han han fick väl ta honom. åååååååhhh.
NÄ nu är jag inte snäll mot T, men han är fan förjävlig när han är sjuk. Tur att han inte är sjuk så ofta.

Nu ska jag ta ett varv i produktionen och sen är det dags för lunch. Jeeeeejjjjjj!!!

Host, harkel och snörvel trodde jag att det skulle låta från mig idag. Men icke idag låter det knappt från mig. Har en skalle som bankar och en hals som bara får fram smmmååååå låga ljud. Det är underbart att svara i telefon en dag som denna.
Vaknade imorse, jag och A försov oss såklart, och hade ingen röst nästan.
A kikade konstigt på mig. Jag förklarade tyst för honom att mamma har ont i halsen.
Den underbara ungen går fram till mig och blåser på halsen och ger den en puss sen säger han " Så mamma, det går bra nu" åååååhh va jag älskar honom.

Idag är det allmän lyteskomik på jobbet när jag ska försöka  pipa hur mig nåt. Killarna skrattar så de grinar när jag måste fråga dem nåt och skriver på små rosa lappar.
Jaja imorgon var jag bannlyst på jobbet sa pappa eftersom det snart inte går att höra vad jag säger.
Nä nu ska jag gå och hämta mig en STOR kopp te och försöka kurera halsen liiite.

Puss och hej!!