Hur hamna jag här?!
När man sitter här på jobbet en fredags eftermiddag och det är alldeles tyst och det ringer knappt på telefonen har man tid att stanna och begrunda sig själv och sitt liv.
Alla som har småbarn och heltidsjobb vet att tiden att stanna och begrunda är knapp.
Jag fullständigt älskar min liv och min lilla familj, men ibland undrar jag vart livet tog vägen. Vad hände egentligen?? Här står jag heltidsarbetande, gift, hus, lån, Volvo, hund, barn osv osv. När hände allt detta??
Jo jag vet såklart när allt detta hände, men var detta det jag planerade?
Tänk om nån hade sagt till mig för 5 år sen att mitt liv skulle se ut såhär då hade jag hånskrattat dem rätt upp i ansiktet och frågat om de var dumma i huvudet.
Visst har livet artat sig bra för mig. Jag älskar min man och son. Det kan inte bli bättre.
Äh ja sitter bara här och blir melankolisk när jag lyssnar på Coldplays What if.
Han sjunger så vackert "What if you should decide that you don´t want me there by your side, that you don´t want me there in your life"
Man bygger alltid upp sitt liv runt någon eller något. Mitt liv bygger för tillfället runt min man och son. Ibland känns det som jag tappar bort mig själv att jag bara är T´s fru eller A´s mamma. Och visst det är juh den jag vill vara, men jag vill även bara vara mig själv. JAg trollar snart bort mig med alla tankar som far runt.
Det jag menar är att ibland vill jag bara vara ansvarslös och festa till kl 4 på morgonen, ta en road-trip till okänt mål, se på film i ett dygn eller bara dra iväg och bada naken i månskenet. Men inget av det känns som det funkar utan lite planering och planering tar ofta udden av det mesta.
Men jag är verkligen inte bitter, fast det nästan låter som det, jag har det bra och jag vill att livet ska fortsätta på det här viset.
Tanken är svindlande att hitta en sån garderob som finns i Narnia, som jag kan kliva in i och vara borta ett tag fast de som inte är i garderoben har inte märkt att jag varit bort.
Nu är jag bara fredagsluddig och längtar hem till min lilla familj och hemmets trygghet.
Den bästa dagen i mitt liv. A ca 4timmar gammal.
Alla som har småbarn och heltidsjobb vet att tiden att stanna och begrunda är knapp.
Jag fullständigt älskar min liv och min lilla familj, men ibland undrar jag vart livet tog vägen. Vad hände egentligen?? Här står jag heltidsarbetande, gift, hus, lån, Volvo, hund, barn osv osv. När hände allt detta??
Jo jag vet såklart när allt detta hände, men var detta det jag planerade?
Tänk om nån hade sagt till mig för 5 år sen att mitt liv skulle se ut såhär då hade jag hånskrattat dem rätt upp i ansiktet och frågat om de var dumma i huvudet.
Visst har livet artat sig bra för mig. Jag älskar min man och son. Det kan inte bli bättre.
Äh ja sitter bara här och blir melankolisk när jag lyssnar på Coldplays What if.
Han sjunger så vackert "What if you should decide that you don´t want me there by your side, that you don´t want me there in your life"
Man bygger alltid upp sitt liv runt någon eller något. Mitt liv bygger för tillfället runt min man och son. Ibland känns det som jag tappar bort mig själv att jag bara är T´s fru eller A´s mamma. Och visst det är juh den jag vill vara, men jag vill även bara vara mig själv. JAg trollar snart bort mig med alla tankar som far runt.
Det jag menar är att ibland vill jag bara vara ansvarslös och festa till kl 4 på morgonen, ta en road-trip till okänt mål, se på film i ett dygn eller bara dra iväg och bada naken i månskenet. Men inget av det känns som det funkar utan lite planering och planering tar ofta udden av det mesta.
Men jag är verkligen inte bitter, fast det nästan låter som det, jag har det bra och jag vill att livet ska fortsätta på det här viset.
Tanken är svindlande att hitta en sån garderob som finns i Narnia, som jag kan kliva in i och vara borta ett tag fast de som inte är i garderoben har inte märkt att jag varit bort.
Nu är jag bara fredagsluddig och längtar hem till min lilla familj och hemmets trygghet.
Den bästa dagen i mitt liv. A ca 4timmar gammal.
Kommentarer
Trackback