underbar och avskyvärd

Jag har varit HELT röstlös de senaste dagarna. Trodde verkligen inte att det skulle bli så illa. Har bara kunnat viska och väsa fram saker och när jag försökte prata lite mer så lät jag som en kille mitt i målbrottet.
Så jag har fått hålla mig hemma för att bli frisk för på jobbet funkar det inte att inte prata med folk.
Jag kom då fram till att det tråkigaste som finns är att vara hemma och vara sjuk.
VIsst var T hemma och hade influensa, men jag ville mörda honom igår för han var såååååå sjuk. Ja ni vet tjejer hur det är när en man är sjuk.
SÅ idag är jag riktigt nöjd med att vara på jobbet.
Lugnt och skönt och ingen gubbe som tycker han har såååå hög feber när han har 38 grader.

Dock ska jag hem och ta hand om en lite sjuk kille när jag slutar kl 17. Fröken från dagis ringde vid 0930 och sa att A hade 38,6. Så det var bara ringa hans far som tyckte det var såååååå jobbigt. Mamma erbjöd sig att ta A, men martyren T sa han han fick väl ta honom. åååååååhhh.
NÄ nu är jag inte snäll mot T, men han är fan förjävlig när han är sjuk. Tur att han inte är sjuk så ofta.

Nu ska jag ta ett varv i produktionen och sen är det dags för lunch. Jeeeeejjjjjj!!!