Hur blir man ihop?! Fråga chans kanske?
Hade en diskussion med vän i helgen, hon är ganska nybliven singel.
Det STORA ämnet vi diskuterade var, hur blir man ihop egentligen??
Vi diskuterade fram och tillbaka, det båda kom fram till var att det är inte lika lätt nu som när man skickade en lapp eller frågade chans på någon.
Började fundera på hur jag hade blivit tillsammans med mina pojkvänner/sambo/äkta man.
T vet jag precis hur det gick till, det är en krånglig historia.
Men hur i hela friden gick det till när jag blev tillsammans med killen innan jag träffade T. Hur hemskt är det att inte komma ihåg. Jag vet att det var höst och att han inte bodde så lång från där mina föräldrar bor. Sen minns jag ta mej tusan inget mer.
Det känns som hemskt, inte för att det spelar ngn roll egentligen, men det är ju inte såååååå längesen. Snart 10år sen dock. Har jag så dåligt minne??
Men iallafall minns jag som igår när jag och T blev tillsammans. Krångligare "bli-tillsammans" grej har jag inte hört talas om.
T och jag jobbade ihop sen fattade vi tycker för varandra med ville nog inte erkänna nåt eftersom båda hade förhållande.
När jag slutade på jobbet blev det nog oundvikligt att inte erkänna vad man kände.
Minns att han kramade mig så hårt, så hårt innan jag gick från kontoret den sista dagen. Då visste jag inte att han skulle bli min man, far till mitt barn och mitt allt.
En krokig väg tog form kvällen efter, det var jobbigt i början, men det visade sig att det var värt att kämpa för.
Nu tappar jag tråden egentligen. Jag skulle berätta om vad vi kom fram till när vi satt där med ett var sitt glas vin och filosoferade.
Hur vet man egentligen att man är ihop?? Ska man säga, "Hörru grabben är vi i lag nu eller?" Eller faller det sig naturligt att man är tillsammans?
Eller ska man fortfarande fråga chans? Vad enkelt allt hade varit att bara gå fram till en kille och fråga "Får jag chans på dig?" och så får man Ja eller Nej.
Om man käkar middag är det ett tecken på att man gillar varandra? Nä usch va svårt!!!!
Gud va jag saknar grundskolan!! Nä skämt o sido så var allt mycket enklare då.
Tänk om jag skulle bli singel nu, jag skulle inte vet hur jag skulle bete mig.
Nä jag håller allt fast vid T för bättre kille finns det inte, ursäkta till alla andra män ;)
Nu har jag verkligen babblat i en halv evighet.
Måste sluta nu, tjingeling!!
Det STORA ämnet vi diskuterade var, hur blir man ihop egentligen??
Vi diskuterade fram och tillbaka, det båda kom fram till var att det är inte lika lätt nu som när man skickade en lapp eller frågade chans på någon.
Började fundera på hur jag hade blivit tillsammans med mina pojkvänner/sambo/äkta man.
T vet jag precis hur det gick till, det är en krånglig historia.
Men hur i hela friden gick det till när jag blev tillsammans med killen innan jag träffade T. Hur hemskt är det att inte komma ihåg. Jag vet att det var höst och att han inte bodde så lång från där mina föräldrar bor. Sen minns jag ta mej tusan inget mer.
Det känns som hemskt, inte för att det spelar ngn roll egentligen, men det är ju inte såååååå längesen. Snart 10år sen dock. Har jag så dåligt minne??
Men iallafall minns jag som igår när jag och T blev tillsammans. Krångligare "bli-tillsammans" grej har jag inte hört talas om.
T och jag jobbade ihop sen fattade vi tycker för varandra med ville nog inte erkänna nåt eftersom båda hade förhållande.
När jag slutade på jobbet blev det nog oundvikligt att inte erkänna vad man kände.
Minns att han kramade mig så hårt, så hårt innan jag gick från kontoret den sista dagen. Då visste jag inte att han skulle bli min man, far till mitt barn och mitt allt.
En krokig väg tog form kvällen efter, det var jobbigt i början, men det visade sig att det var värt att kämpa för.
Nu tappar jag tråden egentligen. Jag skulle berätta om vad vi kom fram till när vi satt där med ett var sitt glas vin och filosoferade.
Hur vet man egentligen att man är ihop?? Ska man säga, "Hörru grabben är vi i lag nu eller?" Eller faller det sig naturligt att man är tillsammans?
Eller ska man fortfarande fråga chans? Vad enkelt allt hade varit att bara gå fram till en kille och fråga "Får jag chans på dig?" och så får man Ja eller Nej.
Om man käkar middag är det ett tecken på att man gillar varandra? Nä usch va svårt!!!!
Gud va jag saknar grundskolan!! Nä skämt o sido så var allt mycket enklare då.
Tänk om jag skulle bli singel nu, jag skulle inte vet hur jag skulle bete mig.
Nä jag håller allt fast vid T för bättre kille finns det inte, ursäkta till alla andra män ;)
Nu har jag verkligen babblat i en halv evighet.
Måste sluta nu, tjingeling!!
Kommentarer
Trackback